throwingpaperplanes

Jag har hittat något vackert vännen, ser du vad jag ser. Jag är nästan som du.


Igår slog minnena mig hårt i huvudet medans jag ensam promenerad hem i kylan. Minnen som jag inte tänkt på förut. Känslan när jag berättade för mina vänner att jag skulle träffa dig första gången. Jag hade mina blåa sjömansshorts och min jättestora vita t-shirt och tänkte att det är lika bra att han får se vem jag är på en gång. Han tyckte om det.
Men jag blir trött på mig själv. Jag borde inte lägga tid på det här. Det är bara det att jag vill höra hur det sjunger i huvudet igen. Jag vill hitta någon som jag tycker om nästan varenda milimeter hos. Men jag är så otroligt kräsen nuförtiden. Eller jag har alltid varit så otroligt kräsen.....Fast idag orkar jag inte med mina känslosamma tankar om kärlek.
Och egentligen har jag Kent förbud. För Kent är för mycket som jag är just nu. VI drar ner varandra.
Men dom här tre låtarna får jag lyssna på innan jag lämnar datorn

Chans-Kent
Frank-Kent
Gravitation-Kent