throwingpaperplanes

Jag tror jag tappade mig själv. Någonstans bland krossade hjärtan, kyssar i skogen, och massa blinkande disco lampor vinkade jag hej då till mig själv. Som en elak vän.
" hej då, ja går nu hinner du inte ikapp behöver jag inte dig"
Och sen sa jag hej hej till mitt nya jag. Dryga jag. Bitchiga jag. Ett jag som blir katastråffull och gör allt det där som jag vet att jag inte borde. Och så ibland blir jag osäker och ledsen´, behöver två armar som kan hålla om mig. Men då sitter jag själv kvar eftersom jag kaosar sönder alla armar som försöker hålla om. Och dom som brukade finnas där att krypa ihop i när man bara inte kunde vara ensam. Dom har åkt bort för att finna nya saker. Och jag känner mig tråkig och allt är bara samma. Hur många klubbar jag går på, människor jag träffar så är allt bara samma.

Fast jag vet vad jag vill. Jag vill inte ha dig, men jag vill ha någon att ha det så som vi hade det med. För jag mådde så otroligt bra då. Det var bara skönt att få må sådär bra.