Våga vara rädd

Jag tror att det var juli, eller så var det augusti. Det var iallafall varmt i luften fastän det var sent. Jag kände mig som om någon bokstavligt talat hade gröpt ur en del utav mig. Jag hade varit så ledsen, och arg. Otroligt arg. Men det var en fin sommarkväll och jag tyckte att nu får det vara nog. Du hade redan blivit tillsammans med någon annan. Och jag visste ju att det inte kunde vara på riktigt för dej. Det kunde väl inte vara på riktigt ? Nog såg det riktigt ut. För där stod ni. Och där stod jag och såg ner i marken. Och så tänkte jag att om han kan vara med henne för att slippa tänka på mig så kan jag vara med någon annan och glömma honom. Så jag såg en pojke, eller han såg mig. Jag minns inte. Men vi kysstes och det skulle varit ett bra fyllehångel om det inte var så att hela min kropp skrek efter någon annan. Jag sa att jag var tvungen att gå, sedan kräktes jag. Inte nödvänligtvis av fylla. Kanske mer för att jag blev äcklad av att kyssa någon annan än honom.

Det faktumet att jag var i så mycket underläge att jag kräktes av andra pojkar kunde jag inte ta. Jag bestämde mig för att det var alkoholens fel. En vecka senare försökte jag igen. Han skulle ut ur mitt huvud med hjälp av någon annans läppar. Men det slutade på samma sätt.

Där satt jag. Den här gången i en kall sommarnatt, ensam och hulkade för att ingen var som du.

Det var först när jag slutade tänka på dig 24/7 som jag kunde uppskatta andra läppar för vad dom var. Och även om jag inte var fri så kändes det otroligt bra att kunna få någons arm om mig när jag kände mig sådär ensam.


Men musik kan fortfarande få mig att må illa. Håkan Hellström är ett känsligt kapitel. Många Kent sånger med.

Våga vara rädd smärtar lite lagom. Du förstod endå aldrig när jag spelade den för dig.
Du frågar mig vad kärlek är men jag vet inget om det där bara sånt som man kan mäta kan jag förstå...
Du förstod aldrig när jag försökte säga att jag tyckte det var svårt. Och i efterhand vill jag ibland gå tillbaka och vara så mycket tydligare än jag var.


Kommentarer
Postat av: emma

åh kära nån, känner igen mig i allt. du skriver så jävla fint, verkligen. jag har dock inte fått se "min honom" med någon annan, och jag antar jag skulle reagera precis likadant. sluta aldrig skriva

2008-10-14 @ 23:27:05
URL: http://ifwinterends.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0