you know me too well but you keep twisting my arm

Innan jag ens har avslutat det.

Så känner jag ångestladdad saknad över att aldrig mer få ha mitt huvud på hans bröst.

Aldrig mer somna med en arm som räcker långa vägar runt mig och ett hjärta som slår tryggt i mitt öra.

Jag skulle kunna strunta i mig själv. Ta ännu mera skit bara för att få den där känslan. Om och om igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0