throwingpaperplanes -

Det här är vad dom säger om dej

Den senaste natten har jag tänkt så otroligt mycket på kärlek. Relationer. Hur jag känner, hur andra känner. Vad man gör fel. Jag har i princip disikerat ämnet kärleksrelationer. Nu är jag helt slut. Slut bara. Orkar inte tänka, de slutar endå alltid med att jag säger att jag bara ska göra.

2008-10-28 @ 11:27:13 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Livet innan dig, kunde jag utan och innan

jag kunde haft det så för alltid.....

Idag är jag bara så jävla förbannad. På det där. På dej. På mej. På mina jävla känslor. Mitt bräckliga hjärta. Mina snurrande tankar. På att jag mådde helt okej bra innan dej. På att jag var en sån människa som klarade mig själv, utan hjälp. Jag har ju tagit mej igenom helt hemska saker. Själv. Utan sånna som du. Men efter dej har jag bliviti en halv person. En såndär människa som jag föraktar. En sån som inte klarar sig själv, som måste ha hjälp för att klara livet. Jag har blivit en sån som inte orkar med saker utan en sån som dej. Och för det kommer jag inte förlåta dig.

2008-10-27 @ 15:32:38 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Bara precis så..

Sometimes when the nights are closing early,
I remember you and I start to smile.

Even though now you don't want to know me,
I get on by, and I go the extra mile

2008-10-26 @ 14:20:10 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dansade bredvid dig....

Jag var ute och dansade igår. Eller mest stod jag i rökrutan, jag var för trött. Och medans jag stod och bolmade upp kanske ett paket så hann det komma fram inte bara en och två utan en hel massa freakde pojkar. Ni vet dom där som är för töntiga, för tuffa, för självgoda.....ja de finns ju massa. Ingen är någonsin bra nog. Så oftast vänder jag dessa pojkar bara ryggen till och låtsas som att det inte alls var mej dom började prata med. Men så igår var jag så uttråkad och jag kände att mitt mönster inte leder någonvart. Så jag gav dom alla en chans. De är helt sant faktiskt. Och jag försökte skratta åt deras tråkiga skämt och fråga frågor och inte vara så otroligt dryg och otrevlig. Och vet ni vad ? Dom var inte så pjåkiga. Det var ju roligt. Och sen hittade jag några som faktiskt var lite precis som jag själv.
Gud vad stenålder av mig. Att komma på att man träffar trevliga människor om man är öppen. Men sen du försvann har jag bara tänkt att det endå inte finns någon som du. Någon som kan vara som du och jag.
Men jag kanske är lite redo för att faktiskt ge folk en chans nu....

2008-10-25 @ 15:42:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I will possess your heart

Snälla. Hitta mig snart! Jag behöver bli hittad av en pojke som är äkta.
Eller så kan jag hitta honom. Det spelar inte så stor roll.
Men snart. ? snälla.
Innan jag har skedat med hela stan i flykt från ensamheten.
Jag är trött på att gömma mig i okända människors lakan.
Trött på att gömma mig för kaoset som kommer på natten.
Jag behöver dig. Du som finns någonstans.
Vi ska ju vara där för varandra när solen inte lyser
och när löven ligger klistrade mot marken
Då ska vi hålla om varnadra och vara det enda som räknas

2008-10-23 @ 23:03:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I kissed you goodbye at the airport

Vissa sånger känner jag mig så otroligt trygg med. Som att någon plötsligt kommer och håller din hand och säger att allting kommer ordna sig, och jag tror på det. Ibland behöver det inte ens vara texten i en låt, det kan vara rösten hos den som sjunger eller bara melodin. Ett av mina trygga band är Billie the vision and the Dancers
Ibland när jag känner mig ensam så kryper jag upp i min säng och lyssnar igenom deras skivor. Efteråt brukar mina tankar fortfarande snurra lika fort och osammanhängande, men känslan av att vara otroligt bräcklig och ensam brukar ha försvunnit.

2008-10-22 @ 13:11:45 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Dom bara pratar och pratar, säger att du är stark som du är

Det är ju som Lars Winnerbäck säger.

Jag är trött på sanningen, måste söka en ny!

Jag har svårt att orka med sanningen om att ni får ha varandra och att jag är ensam.

Idag känns det så. Idag är jag inte med mig själv, idag är jag bara så otroligt ensam.

2008-10-21 @ 15:11:15 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

För jag kan känna det, varje gång vi är tillsammans

Hans sånger svider. Som att någon sakta försöker pilla upp det tjocka ärret på mitt hjärta. För varje melodi och ord så pumpas hjärtat större och större och det känns som att det ska brista igen. Men han sjunger så otroligt fint så jag kan inte sluta lyssna. Och sen var det ju våran artist. Det var honom vi pratade om när vi sågs första gången.....minns du ens den där gången ? Vi bara gick och gick, pratade och till slut tittade någon av oss på klockan och så hade det gått tre timmar. Utan att vi ens märkt det. Men det är såklart Håkan Hellström jag menar. Hans sånger. Jag vet och jag vet inte varför men mina ögon tåras till vissa sånger och jag får en klump i halsen. Men det borde inte vara så. Jag borde vara så otroligt över dig.

Men jag vet inte hur jag ska komma över att jag aldrig får göra dom där sakerna med just dig igen. Jag vill bara hitta någon annan som jag passar ännu bättre med, som jag mår ännu bättre med. Men finns han ? Han måste ju finnas.

2008-10-21 @ 15:06:09 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

För varje hjärtslag

Den här texten skrev jag när jag äntligen erkände för mig själv att jag tyckte om honom. Vi hängde hela tiden men jag försökte låtsas att jag inte var så berörd av hans närvaro. Men så kom jag på mig själv med att bara vilja berätta allt om honom för alla. Och det slog andan ur mig när jag insåg att jag var lite beroende av en annan människa. Jag var livrädd och visste inte vart jag skulle göra av mig själv. Jag blev till och med rädd för att jag mådde så bra i din närhet. Så rädd för att störta. I efterhand förstår jag att man störtar lika hårt när man väl känner så här. Att jag lika gärna hade kunnat berätta exakt hur lycklig jag blev när du drog fingrarna över mitt ben. När du la en hand på mitt huvud. När du hade berättat om mig för alla du kände. För störtar man så störtar man och då är de lika bra att ha tagit det så långt man vill och kan innan man kraschar

dunk du dunk
dunk
du dunk
dunk
du dunk
djupa andetag
tårar som tränger
dom trängs och vill ut
ögon som kniper
stanna där inne era jävlar
det är midsommar
dunk
du dunk
inga våta kinder
inte idag
inte idag
och jag hatar mig själv
för allt jag vill är att ligga i dina lakan
men inte idag
och jag hatar mig själv
för jag skulle inte bli en sån tjej
men inte idag
dunk
du dunk
och jag kanske visst vill vara en sån tjej
dunk
du dunk
mitt hjärta slår så hårt idag
och jag vet inte varför
snart ska vi svepa drinkar
dansa dansa dansa
drink
dans
prata prata
dunk
du dunk
inte tänka på dej ikväll
inte tänka på dej ikväll

2008-10-19 @ 17:38:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Augusti i helvetet

Något som kan störa mig är att du ser så arg ut. Och jag vet inte varför. Det är så dumt, att vi inte ens säger hej till varandra nu. Det var ju jag som var arg. Sen visade jag att det var okej nu. Och jag förstår inte varför du ser så arg ut nu ?
Vad har hänt under den här tiden då vi har ignorerat varandra som har gjort dig arg ? Jag har ingen aning.
Eller så är det så du hanterar flickor som du inte längre träffar. För jag minns ju när vi gick förbi ett gammalt ex till dig. Och du sa att du hatade henne. Jag minns att jag ryggade lite. Hur kan man hata någon man var tillsammans med för så länge sen ? Och jag minns att jag undrade om du skulle säga så om mig en dag.....

2008-10-19 @ 17:27:44 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

When you got nothing, you got nothing to lose

Det var så märkligt. Det gör ju inte ont längre. Och jag tycker om andra pojkar nu. Men det var bara så konstigt att stå på samma dansgolv som dig. Dom spelade sången som vi alltid lyssnade på hemma hos dig. Och det kändes plötsligt som att jag hade kommit så mycket längre än dig. Du stod där med henne. Kvar i samma gäng, samma negativa attityd, samma sörja. Ni stod bara me varandra. Och så fick jag känslan som jag aldrig trodde skulle komma. När Bob Dylans röst ekade "how does it feel to be on your own, like a complete unknown like a rolling stone ?" Då kände jag mig starkare. Som att jag hade vunnit något. Jag vet inte varför. Det kändes bara skönt att stå på två egna ben, med mina vänner och inte vara bunden till någon som vill att man ska visa sin kärlek öppet inför alla varje sekund. Jag är ju inte så. Jag tycker om att klara mig själv. Så hur mycket jag än skriver om hjärtan som gör ont och att jag inte kan andas. Jag är endå nöjd med mig. Jag behöver någon annan, någon som är mer som jag. Som är hård på utsidan kanske. Precis som jag är.

2008-10-18 @ 16:53:38 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

One and the same it's one and the same

Det är höst. Fast löven sitter kvar på träden, det ser sådär härligt ut. Och det är småregningt och blåsigt och alla skyndar. Inte en enda stannar och tittar på alla färger, alla skiftningar i det gröna, oranga och gula. Inte ens jag. Jag orkar inte. Jag går så fort jag kan, tror att jag kan gå bort tankar. Det går inte, hur fort jag än går sitter huvudet kvar. Tankarna som mina fötter inte kan gå ifrån är att jag inte vill vara ensam den här hösten. Jag vill inte. Och jag vill inte vara en sån tjej! en sån som sitter och önskar att hon fick gå där med en pojke, att hon fick fika där med en pojke, ligga inne med honom medans det regnar. Jag hatar att vara en sån tjej. Jag vill vara jättenöjd med att vara med mig själv. Men det kanske är så att man tröttnar. Behöver både och. Och nu behöver jag bara någon som kan stå vid min sida medans regnet piskar och man väntar på att den röda gubben ska slå om till grön. Det börjar bli så trist att göra allting själv. Jag skulle kunna ge upp meningslöst, underbart, fyllehångel för en trygghet. Jag skulle till och med kunna tänka mig att hålla hand. Och det är ett stort steg i min värld.

2008-10-16 @ 17:30:45 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Våga vara rädd

Jag tror att det var juli, eller så var det augusti. Det var iallafall varmt i luften fastän det var sent. Jag kände mig som om någon bokstavligt talat hade gröpt ur en del utav mig. Jag hade varit så ledsen, och arg. Otroligt arg. Men det var en fin sommarkväll och jag tyckte att nu får det vara nog. Du hade redan blivit tillsammans med någon annan. Och jag visste ju att det inte kunde vara på riktigt för dej. Det kunde väl inte vara på riktigt ? Nog såg det riktigt ut. För där stod ni. Och där stod jag och såg ner i marken. Och så tänkte jag att om han kan vara med henne för att slippa tänka på mig så kan jag vara med någon annan och glömma honom. Så jag såg en pojke, eller han såg mig. Jag minns inte. Men vi kysstes och det skulle varit ett bra fyllehångel om det inte var så att hela min kropp skrek efter någon annan. Jag sa att jag var tvungen att gå, sedan kräktes jag. Inte nödvänligtvis av fylla. Kanske mer för att jag blev äcklad av att kyssa någon annan än honom.

Det faktumet att jag var i så mycket underläge att jag kräktes av andra pojkar kunde jag inte ta. Jag bestämde mig för att det var alkoholens fel. En vecka senare försökte jag igen. Han skulle ut ur mitt huvud med hjälp av någon annans läppar. Men det slutade på samma sätt.

Där satt jag. Den här gången i en kall sommarnatt, ensam och hulkade för att ingen var som du.

Det var först när jag slutade tänka på dig 24/7 som jag kunde uppskatta andra läppar för vad dom var. Och även om jag inte var fri så kändes det otroligt bra att kunna få någons arm om mig när jag kände mig sådär ensam.

Men musik kan fortfarande få mig att må illa. Håkan Hellström är ett känsligt kapitel. Många Kent sånger med.

Våga vara rädd smärtar lite lagom. Du förstod endå aldrig när jag spelade den för dig.
Du frågar mig vad kärlek är men jag vet inget om det där bara sånt som man kan mäta kan jag förstå...
Du förstod aldrig när jag försökte säga att jag tyckte det var svårt. Och i efterhand vill jag ibland gå tillbaka och vara så mycket tydligare än jag var.

2008-10-14 @ 22:08:34 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Du känner doften av skrapsår och grus

Så jag satte mig på balkongen och tog med mig kameran....och det kändes lite som ett kärt återseende!

Inga svindlande höjder, ingen lust

Känner du hur längtan tar ?

Bakom varje hög av sand finns guld för den som letar,
för den som letar

Minns du hennes brinnande hjärta ? Blev du varm då eller blev du bränd?

Och samma kärlek och vemod igen...

För den som letar-Lars Winnerbäck

2008-10-14 @ 14:04:15 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

shine on because you're not done

Jag vet vad som är fel! Jag brinner inte för saker längre! Inte för något faktiskt.....ja vet inte när detta sorliga hände, att jag slutade brinna. Men sorligt är det. Om någon frågar mig om foto nuförtiden rycker jag på axlarna. Varför skulle jag veta. Men det handlar inte bara om det. Ja blir inte exalterad över något som jag kan uppnå, jag orkar inte. Så det ska ja ändra på! jag måste ändra på det! Det är ju därför jag är så besatt av att ha en pojknacke att tänka på, jag måste ju brinna för något annat än pojkar och dramatik.
Jag är inte mycket för tvång, men idag tvingar jag mig själv att ta minst fem foton!

2008-10-14 @ 12:15:20 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Little bit it tears me apart

Och jag förstod inte förens det va försent. Jag är alltid så trög. Du sa du tyckte om den där sången. Little Bit, Lykke Li.
-Nej! hon är en tönt
för jag var oseriös som vanligt.
-Nej men texten.....texten är bra.
-Mhm....
sen kastade jag mig över dig såg dig i ögonen och kysste dig.
Sanningen var att jag inte hade lyssnat på texten
När jag gjorde det, slog det andan ur mig. Du hade försökt säga något. Något jag hade försökt säga till dig med.
Men ingen lyckades eftersom vi inte vågade vara seriösa så länge som det behövdes.
Mest var det nog jag som inte vågade.
Jag var så rädd, för du var så fin. Var så rädd för att du skulle försvinna. Men du försvann, jag var för långsam för dig.
Kanske passade vi inte ihop just därför.

Det svider bara. Det svider fortfarande....för det var ju precis så jag kände för dig med...bara så.

Hands down, Im too proud for love
But with eyes shut, its you Im thinking of
But how we move from A to B, can't be up to me
Cause I dont know
Eye to eye, thigh to thigh
I let go...

I think Im a little bit, little bit, a little bit in love with you ,
only if youre a little bit, little bit, little bit in love with me

If you would do it,if you would say it, if you would mean it, that we could do it, if it was you and I, not only I

2008-10-13 @ 15:59:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

tretton

Men varför är jag så besatt av att någon annan ska vara min trygghet ?
klarar jag mig verkligen inte själv ?
Varför känner jag mig inte hel med allt jag redan har ?
Varför behöver jag en komplicerad pojke med fin nacke och mjuka läppar att tänka på ?
Pojkar kommer endå bara med problem........och fina händer, mjuka magar, vackra ögon, åh.

2008-10-13 @ 15:26:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Det låter så pinsamt kvavt när jag står bredvid dig

Det låter sjukt men jag saknar den känslan
att vara så pirrig och naiv
att tro att han är den finaste på hela jorden eller i stockholm i allafall
allt är hemligt
tills den dagen när man kommer på att den andra personen också bara är en människa
ungefär då kan man andas utan att ta halva andetag
ungefär då är det inte längre pinsamt om du blir täpt i näsan av hans katter

2008-10-12 @ 13:10:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

gone drifting again

Jag kan höra på sånger om kärlek
läsa om kärlek
se par ute och jag går inte sönder av det
och jag tänkte att kanske är det för att jag har läkt, för att jag är hel och ren, redo för något nytt
men så har jag märkt en sak
det kan hände på film
i en text
på stan
AVSKED
jag bryts
klarar det inte
känner mig svag
får bilder och sånger spelade i mitt huvud
sedan rinner det tårar på mina kinder
för någon annans avsked
det berör mig
för det är som att någon sliter av ett plåster och upptäcker att såret fortfarande blöder
jag vet inte hur jag får det att sluta blöda
jag vet bara inte hur

2008-10-11 @ 19:51:46 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

So I can shake you

Bakterier har intagit min hals! och jag har legat hemma i för många dagar. Samtidigt så tänker jag att det kanske är ett litet tecken. "speeda ner lite" typ.
Men jag måste hitta något att speeda emot. För jag behöver sånt.
Men kanske något som inte är lika skadligt som cigaretter och alkohol.
Inte lika destruktivt som att leka med mina och andras hjärtan.
Vad vet jag promenader och sit ups kanske är mina nya livsfilosofi....eller är det mitt uttråkade jag som är i sånt behov av att göra någonting så att tillochmed träning låter roligt ? ja tror nog de.

2008-10-09 @ 21:12:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nu kommer den aldrig tillbaka

Jag tror jag tappade mig själv. Någonstans bland krossade hjärtan, kyssar i skogen, och massa blinkande disco lampor vinkade jag hej då till mig själv. Som en elak vän.
" hej då, ja går nu hinner du inte ikapp behöver jag inte dig"
Och sen sa jag hej hej till mitt nya jag. Dryga jag. Bitchiga jag. Ett jag som blir katastråffull och gör allt det där som jag vet att jag inte borde. Och så ibland blir jag osäker och ledsen´, behöver två armar som kan hålla om mig. Men då sitter jag själv kvar eftersom jag kaosar sönder alla armar som försöker hålla om. Och dom som brukade finnas där att krypa ihop i när man bara inte kunde vara ensam. Dom har åkt bort för att finna nya saker. Och jag känner mig tråkig och allt är bara samma. Hur många klubbar jag går på, människor jag träffar så är allt bara samma.

Fast jag vet vad jag vill. Jag vill inte ha dig, men jag vill ha någon att ha det så som vi hade det med. För jag mådde så otroligt bra då. Det var bara skönt att få må sådär bra.

2008-10-05 @ 18:08:28 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

I can make you bleed

Tänka
tänka
inte upprepa onsdagens fylla
dricka
dricka
tänka
nej varför skulle jag göra om mina misstag
jag gör alltid om mina misstag
minst 3 gånger
prata prata
skratta
tjejer
tjejer
och jag kanske kände mig lugn för det är oftast med pojkar som det blir kaos
men där kommer dom
och en har ett trasigt hjärta
och han var söt
och han tittar på mig
gör allt jag gör
och jag vet att jag inte borde
just därför måste jag
för jag måste ta allting så långt att det brister
jag vet inte varför
vad är det jag saknar
varför kan jag inte vara lugn i lagom
?
?
?
idag har jag ångest

2008-10-04 @ 14:29:51 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Så många broar jag bränt, ingen tog mig riktigt över

Sedan mitt hjärta så sakta började läka igen och mina tankar försökte att snurra kring något annat än just det som gjorde ont, så har jag skapat mig ett mönster. Genom att jag har gjort detta så tror jag att jag mår bra igen. Men så tänkte jag efter och jag vet inte om det är det här jag vill. Det är så lätt att bara dras med och göra samma sak, vecka in och vecka ut. Jag vill något mer. Jag vill ju det.
Mitt mönster går i princip ut på att jag säger att "det här blir en lugn kväll" Sedan blir allting suddigt och dimmigt och plötsligt står han där! Han är egentligen vem som helst. Det kanske är eller har varit du ? Det är iallafall någon av det manliga könet som oftast ska vara längre än mig själv lite söt. Och oftast räcker det med att du är rolig. Säger ett skämt. Det är inte svårt att få mig att skratta. Ibland, om jag har en deppig stund räcker det med att du står i min väg. Känner jag mig snygg denna dag behöver du inte ens stå i min väg då ser jag till att du gör det. Andra dagar kan det vara din fina rutiga skjorta med upkavlade ärmar som jag egentligen faller för. Vissa dagar har jag ingen aning om hur du ser ut men jag vet att du hade himla tjusiga skor. Säkert lila eller röda.

Så här är det alltså. Och jag börjar nog bli trött på mig själv. Jag vill ju något mer. Jag är inte kräsen. Bara ses lite fler gånger. Prata lite i telefon. Ha någon att tänka på. Jag saknar det där. Att ha en pojke i huvudet. Även om jag vet att man kan gå sönder av det. Men jag tycket om känslan när det är som att han sitter på ett moln i huvudet och tankarna snurrar runt honom och vet inte vad dom ska tänka för dom blir så hispiga av att han sitter där.

2008-10-03 @ 11:55:35 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()