throwingpaperplanes

Jag vill ha dina armar att vila huvudet på. Men jag är inte så mycket i ditt huvud längre.

Du ringer inte varje dag. Och du tjatar inte längre om att få träffa mig. Det var länge sedan du rörde mig på det sättet. Och längre sedan du kysste mitt hår och kramade min hand hårt. Du ser inte mina ögon och du vänder dig heldre med ryggen mot och sover.

Jag känner mig så liten i din stora säng. Jag känner mig mindre i min 90 säng.

Jag gör samma sak.
Igen.
Jag bryr mig inte om dom som vill vara med mig.
Dom som efter två år ber att :älska mig!
Men dom som har trampat ner mig.
Fått mig att känna mig så tom.
Dom som vill ha allting på sina villkor.
Dom som vill träffa andra flickor samtidigt som mig.
Dessa pojkar ger jag allt.
Allt.
Varenda lite prick på min kropp.
Varenda minut på flera flera timmar.
Jag ger dom allt värdefullt och önskar att dom en dag ska stanna upp och se vad dom får.
Jag önskar speciellt att Han eller Han en dag lyffter huvudet och att  det hugger i bröstet och inser vad dom gör eller har gjort.
Men pojkar som vill ge mig hela världen. Dom ser jag inte.
Och jag önskar att jag en dag öppnar ögonen och inser vad jag har gjort mot dom.