som jens lekman säger
I'm alone now.
I would be so afraid if someone put their arms around me...
I would be so afraid if someone put their arms around me...
Torsdag
2 år senare lyckas du göra mig ledsen igen.
Du e inte så fin, men det e nåt med dej. Men någon gång kanske du är själv ?
Du e inte så fin, men det e nåt med dej. Men någon gång kanske du är själv ?
can't keep it in
Alltså föt två år sedan. För två år sedan var jag naivt och lite handfallet förälskad i en pojke. Och då för två år sedan hände det inte mycket mer än kanske några kyssar. Men jag var precis fyllda 18 och fast i tanken av honom. Men vi sågs inte igen och jag blev jättekär i andra pojkar. Och enda gångerna jag tänkte på den där pojken var när jag skrattade åt hur jag kunde tycka så mycket om någon jag nästan aldrig träffat.
Två år senare är jag lite pirrig av tanken på att träffa honom igen. Jag ångrar inte att jag åkte med honom hem nu när vi sågs igen. Men j ä v l a skit för jag orkar inte med pojkar. Dom är ju inge bra för sinnesfriden....
Två år senare är jag lite pirrig av tanken på att träffa honom igen. Jag ångrar inte att jag åkte med honom hem nu när vi sågs igen. Men j ä v l a skit för jag orkar inte med pojkar. Dom är ju inge bra för sinnesfriden....
Livet!
Igår var vi ute. Jag var så himla kalas. Tänkte på att hoppas inte Han är där. Det var han inte och jag blev faktiskt väldigt lättad av detta. Däremot stod en annan pojke där helt plötsligt. Han jag var småförälskad i för två år sedan. Han som jag bara slutade höras med, men jag visste inte varför.
Det var så himla bra. Det pirrade i magen och när han sa "Ska vi inte bara ta en taxi hem och kramas ? "
Så voltade en fjäril i magen. Men jag svarade bara " Jo det kan vi väl."
(för att inte verka sådär liten och klängig)
När klockan hade hunnit bli kankse 5 såg vi på soluppgången på hans balkong och rökte blå camel. Sedan gosade vi tills klockan blev mycket och alkoholen lämnade kroppen. Jag kramade honom hej då och började gå hemåt.
Då när jag trodde att dagen skulle bestå av bakisklagan så ringer min älskade vän. "vill du komma förbi och träffa Knodden idag?" Klart som tusan att jag vill träffa min gudson. När jag såg den lilla snart två dagar gamla lilla lilla människan försvann allt annat. Jag kan inte beskriva känslan. Det pirrar i hjärtat när jag tänker på det. Jag grät. För han är så fin. Så bra. Så himla himla bra. Och föräldrarna ! <3
Så bra dag! Så himla bra dag!
Det var så himla bra. Det pirrade i magen och när han sa "Ska vi inte bara ta en taxi hem och kramas ? "
Så voltade en fjäril i magen. Men jag svarade bara " Jo det kan vi väl."
(för att inte verka sådär liten och klängig)
När klockan hade hunnit bli kankse 5 såg vi på soluppgången på hans balkong och rökte blå camel. Sedan gosade vi tills klockan blev mycket och alkoholen lämnade kroppen. Jag kramade honom hej då och började gå hemåt.
Då när jag trodde att dagen skulle bestå av bakisklagan så ringer min älskade vän. "vill du komma förbi och träffa Knodden idag?" Klart som tusan att jag vill träffa min gudson. När jag såg den lilla snart två dagar gamla lilla lilla människan försvann allt annat. Jag kan inte beskriva känslan. Det pirrar i hjärtat när jag tänker på det. Jag grät. För han är så fin. Så bra. Så himla himla bra. Och föräldrarna ! <3
Så bra dag! Så himla bra dag!
It's a good thing tears never show in the pouring rain
Jag vill ha dina armar runt mig i regnet. Mascara rinnande ner för kinderna och du skulle inte se att det var för att jag grät. Du skulle hålla hårt och tänka på hur blöta vi blev.
Jag skulle hålla hårt och tänka på att det kanske var sista gången jag höll i dej så hårt.
Som att inget annat finns i mina tankar
Jag kan ta upp telefonen. De ligger brevid mig nu.
Jag kan ta upp telefonen. Bläddra fram till ditt namn och ringa.
Antagligen skulle du svara.
Antagligen skulle jag kunna träffa dig.
Åka tunnelbana, byta till buss.
Kramas. Pussas och andas.
Andas.
Antagligen skulle jag inte vilja gå hem.
Ligga som en hög på golvet och aldrig vilja lämna dig igen.
Du skulle lyfta upp mig. Hålla mig nära, nära.
Säga att det ordnar sig.
"darling, det blir alltid bra"
Antagligen skulle allting börja om från början.
Och sluta i att jag inte klarar av att du inte kan vara bunden.
Du skulle slita och jag skulle dra.
Det är så jävla svårt att inte ta upp telefonen och åka till dig.
Bara en natt till.
Bara en natt till.
Jag kan ta upp telefonen. Bläddra fram till ditt namn och ringa.
Antagligen skulle du svara.
Antagligen skulle jag kunna träffa dig.
Åka tunnelbana, byta till buss.
Kramas. Pussas och andas.
Andas.
Antagligen skulle jag inte vilja gå hem.
Ligga som en hög på golvet och aldrig vilja lämna dig igen.
Du skulle lyfta upp mig. Hålla mig nära, nära.
Säga att det ordnar sig.
"darling, det blir alltid bra"
Antagligen skulle allting börja om från början.
Och sluta i att jag inte klarar av att du inte kan vara bunden.
Du skulle slita och jag skulle dra.
Det är så jävla svårt att inte ta upp telefonen och åka till dig.
Bara en natt till.
Bara en natt till.
Augusti i helvetet
Eller Augusti i Stockholm.
Vi kramas inte alls längre. Du och jag. Eller ibland. Massa öl i blodet och så står Du bara där. Och jag som helst av allt bara vill ha mina händer fastklistrade på dig hela tiden, jag kladdar.
Fast på passande ställen. För vi är bara vänner nu. Klappa på axeln, bara kanske 100 gånger. Och vänskapliga smekningar på ryggen. Och "oj har du klippt håret" (passar på att stoppa fingrarna i det tjocka nackhåret)
Men utan ölen i blodet undrar jag "vad fan! nej nu jävlar är det nog"
En annan måndag. Vin, cider, red bull och vodka flyter runt som en underbar kombination i min 1,65 m långa kropp.
Och där står Du. Igen. Och jag tänker "nej nej nej, vänner vänner vänner"
Och du pressar din kropp mot min rygg. Och du trycker din kind mot min och våra munnar är 1 cm från varandras. Det vänder sig i magen. Vänder bort huvudet. Säger en dryg kommentar. Pratar med mina vänner. Ignorerar dig resten av kvällen.
7 dagar till kanske. Jag kommer inte framåt men tack och lov för jag går heller inte bakåt. Och "klick" i mobiltelefonen. Och där är Du igen. På skärmen läser jag "bla bla bla" och jag blir trött för att du känner mig så bra. Du vet att om du bara skriver något helt oviktigt så kommer du finnas i mig ännu längre.
Jag tänker att jag ringer. Jag tänker att jag ska ringa och lägga på. Så att Du kan ringa upp mig. Jag tänker att det är världens kanske bästa idé.
Jag inser att det är världens dummaste idé. Så jag bestämmer mig för att raka av lite hår från huvudet istället.
Nätterna är värst.
Vi kramas inte alls längre. Du och jag. Eller ibland. Massa öl i blodet och så står Du bara där. Och jag som helst av allt bara vill ha mina händer fastklistrade på dig hela tiden, jag kladdar.
Fast på passande ställen. För vi är bara vänner nu. Klappa på axeln, bara kanske 100 gånger. Och vänskapliga smekningar på ryggen. Och "oj har du klippt håret" (passar på att stoppa fingrarna i det tjocka nackhåret)
Men utan ölen i blodet undrar jag "vad fan! nej nu jävlar är det nog"
En annan måndag. Vin, cider, red bull och vodka flyter runt som en underbar kombination i min 1,65 m långa kropp.
Och där står Du. Igen. Och jag tänker "nej nej nej, vänner vänner vänner"
Och du pressar din kropp mot min rygg. Och du trycker din kind mot min och våra munnar är 1 cm från varandras. Det vänder sig i magen. Vänder bort huvudet. Säger en dryg kommentar. Pratar med mina vänner. Ignorerar dig resten av kvällen.
7 dagar till kanske. Jag kommer inte framåt men tack och lov för jag går heller inte bakåt. Och "klick" i mobiltelefonen. Och där är Du igen. På skärmen läser jag "bla bla bla" och jag blir trött för att du känner mig så bra. Du vet att om du bara skriver något helt oviktigt så kommer du finnas i mig ännu längre.
Jag tänker att jag ringer. Jag tänker att jag ska ringa och lägga på. Så att Du kan ringa upp mig. Jag tänker att det är världens kanske bästa idé.
Jag inser att det är världens dummaste idé. Så jag bestämmer mig för att raka av lite hår från huvudet istället.
Nätterna är värst.
