throwingpaperplanes

Jag kan ta upp telefonen. De ligger brevid mig nu.
Jag kan ta upp telefonen. Bläddra fram till ditt namn och ringa.
Antagligen skulle du svara.
Antagligen skulle jag kunna träffa dig.
Åka tunnelbana, byta till buss.
Kramas. Pussas och andas.
Andas.
Antagligen skulle jag inte vilja gå hem.
Ligga som en hög på golvet och aldrig vilja lämna dig igen.
Du skulle lyfta upp mig. Hålla mig nära, nära.
Säga att det ordnar sig.
"darling, det blir alltid bra"
Antagligen skulle allting börja om från början.
Och sluta i att jag inte klarar av att du inte kan vara bunden.
Du skulle slita och jag skulle dra.

Det är så jävla svårt att inte ta upp telefonen och åka till dig.
Bara en natt till.
Bara en natt till.