throwingpaperplanes

Jag tänker efter men kommer inte fram till något. Jag vet inte varför jag beter mig som en 14-årig tjej.
Jag tänker efter. Jag kallar mig själv för en "jävla slampa" jag skriker rakt ut. Känner mig som Skriet av Münch.
Dina vänner ger mig så mycket uppmärksamhet. Medans du är hemma med henne så är jag ute i dimman med dina vänner. Något som sällan slutar lyckligt. Jag pratade med din flickväns bästa vän. Hon var orolig. Hon sa att du inte direkt är den killen man vill att ens vän ska vara flickvän till. Jag instämde lite tyst. "mmm" men sedan ångrade jag mig. Sa som det är. " Han är en jävla slampa, han är det. Men han är också helt jävla underbar"
Förra veckan gick jag hem med din bästa vän. Igår hånglade jag med en annan av dina vänner.
Vad vill jag uppnå ? Jag frågar mig själv.
"Snälla, söta, rara du. Vad vill du få ut av detta ? Du är jättebra. Men just nu beter du dig som en vilsen tjej i högstadiet. Har vi verkligen inte kommit längre ?"
Jag svarar mig själv genom att titta ner på mina tår. Skaka på huvudet " jag vet inte..jag vet inte.."